På Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) pågår tre olika projekt där man undersöker olika återvunna produkter och material för att se om de innehåller föroreningar. Det man studerar är biogödsel från matavfall, kompostjord från trädgårdsavfall, slaggrus (en restprodukt från avfallsförbränning) samt asfalt och betong från rivning av vägar och byggnader. Det gemensamma är att det handlar om material som kan bilda kretslopp och hälso- och miljörisker kopplade till dem.
– Vi vill verkligen få klarhet i riskerna med ämnen som följer med så att samhället kan återcirkulera så mycket som möjligt. Att hitta just balansen mellan risk och fördel är det viktiga, säger Martijn van Praagh, adjungerad lektor vid CEC och ansvarig för projekten. Till sin hjälp har han flera forskare (se faktaruta).
Nytt att titta på kompostjord och biogödsel
Mikroplaster har tidigare hittats i allt från människors hjärnor till i dricksvatten, och kanske är det inte förvånande att de även dyker upp i andra sammanhang. Sedan tidigare är det känt att det finns mikroplaster i avloppsslam som läggs på åkrarna. Mikroplasten kommer från vatten från tvättmaskiner – många av våra kläder är gjorda av plast idag – och från bajs vi spolar ner i toaletten. Men att titta på mikroplast i kompostjord från trädgårdsavfall, samt i biogödsel från stallgödsel och matavfall, är något nytt, säger Martijn van Praagh.
– Vad det betyder vet vi inte riktigt än. Men vad vi vet är att plasten cirkulerar med produkterna och att plasten återförs till jorden, där den skulle kunna ackumuleras. Plast bryts inte ner, eller bara väldigt långsamt, säger han.
Även PFAS har hittats i kompostjorden, i låga halter.
Vilka risker finns det?
Borde man då använda den här jorden i sin trädgård? Svaret beror lite på vem man frågar.
– Ja. Halterna är inte alarmerande höga säger Martijn van Praagh.
Han betonar att det man vill uppnå genom en cirkulär hantering är viktigt, att återföra näring (fosfor är en ändlig resurs) och organiskt material till åkrar och trädgårdar.
– Dilemmat är att man återför ett visst mått av föroreningar också. Det är det vi kartlägger nu. I nästa steg är frågan, är detta något vi behöver ha ögonen på framöver? Ska vi börja med källspårning?
Att inte använda kompostjorden skulle innebära andra problem. Torvjorden som säljs i trädgårdsbutiker innehåller inget cirkulerat material – men torv är en ändlig resurs och brytningen är förenad med betydande utsläpp av växthusgaser.
– Troligen är inte halterna av PFAS så höga att det talar emot att använda kompostjorden, säger han.
Försiktighetsprincip
Ekotoxikolog Maria Hansson, som är medansvarig forskningsledare för projekten, förespråkar en mer försiktig hållning.
_– Jag är tveksam till att säga att det är säkert att använda produkter när man hittat miljögifter i dem, även om det är låga halter. Både den kontinuerliga exponeringen, samt att det sker en utsättning av en mix av ämnen, gör att vi inte vet hur stor påverkan blir. Det är ju forskning som saknas fortfarandesäger hon, och tillägger att det just nu pågår flera forskningsinitiativ på CEC där påverkan av föroreningar ska undersökas vidare, just utifrån detta.
Rivningsmaterial och jordpåverkan
När det kommer till rivningsmaterial som exempelvis asfalt och betong handlar projektet både om huruvida det går att återbruka utan risk med tanke på föroreningar, men också om hur man kan få till en högre avsättning. Ju mer som återvinns, desto mindre berg behöver krossas till nytt jungfruligt material. Ett dilemma idag är att rivningsmaterialet räknas som avfall, trots att det har egenskaper som liknar sten och grus.
– Under vilka förutsättningar kan detta material ses som byggnadsmaterial istället? Vilka kriterier behöver uppfyllas? Det tittar vi också på, säger Martijn van Praagh.
I projektet ingår bland annat att leta efter PAH:er och metaller – som inte heller försvinner – , samt att undersöka vad som händer när dessa kommer i kontakt med jord.
– Vi tittar inte bara på halter utan även på effekter på marklevande organismer, säger Martijn van Praagh.
Martijn van Praagh betonar både vikten av titta på riskerna, och att inte vara överförsiktigt som samhälle.
– Annars riskerar vi att exkludera värdefulla material som är bra och prisvärt och fungerar som gödsel, säger han, och syftar på biogödseln.
När det kommer till mikroplasten kan forskningen idag inte med säkerhet svara på om de innebär någon risk för jordhälsan.
– Men de ger en bild av hur mycket vi förorenar, och det är inget vi vill ha där. När vi nu hittar dem överallt förstår man att det är mycket annat som sprids också. Vårt samhälle läcker föroreningar. Det är viktigt att vi har koll på dem. Och om de visar sig vara giftiga, ja då kan vi stoppa dem, gå tillbaka och kolla källorna, säger han.
Forskningen är finansierad av Naturvårdsverket, Trafikverkets FoI-satsning, SBUF (Sveriges Byggindustriernas Utvecklingsfond) och Åforsk.