Mitt i Skåne ligger det, Storkriket, ett område med höga värden för såväl människa som natur. Här finns 22 procent av Sveriges rödlistade arter representerade, samtidigt som marken är ovanligt bördig och en halv miljon skåningar får sitt dricksvatten från området. Storkriket sträcker sig över tre kommuner – Lund, Sjöbo och Eslöv – och är utvalt som testområde för Policylabb Storkriket. Syftet med projektet är att utforma ändamålsenliga och förankrade arbetssätt för att stötta klimatanpassning ”över gränser” genom naturbaserade lösningar.
En serie workshops med olika aktörer
Efter några månader av förberedelser har projektet kommit in i själva ”labbfasen”. Ett första möte med inbjudna hölls i Sjöbo, mitt i Storkriket, den 29 november. På plats fanns lokala markägare och företagare, boende i området, samt representanter för intresseföreningar, berörda kommuner samt vissa myndigheter. Tillsammans ska man genom en serie workshops, som bygger på varandra, mejsla fram metoder, arbetssätt och strukturer som lämpar sig för tvärkommunal klimatanpassning över sektors- och ämnesgränser med hjälp av naturbaserade lösningar. De framtida klimatanpassningarna ska avvägas mellan tre huvudsakliga fokusområden: livsmedelsproduktion, vattenförsörjning och biologisk mångfald.
– Den bärande frågan är hur vi kan samverka över olika gränser för att bevara de här tre värdena i ett förändrat klimat, säger Juliana Dänhardt, projektledare för Policylabb Storkriket som sitter på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) i Lund.
Större perspektiv behövs
Hon lyfter att de flesta gränser är konstruerade av människan – som kommungränser, ägandegränser, och sektorsgränser. Men att följa dem fungerar inte om man vill stärka de tre utpekade fokusområdena genom att använda naturen själv. Då måste man ta hänsyn till de ekologiska processerna som följer helt andra gränser, säger hon.
– Och då måste vi ha ett större perspektiv. Många naturbaserade åtgärder kan ha olika bra effekt beroende på var eller hur de är placerade i landskapet. Om man anlägger en våtmark för att motverka näringsläckage är det exempelvis jätteviktigt var man lägger den för att få optimal effekt. Andra åtgärder behöver vara mer jämnt fördelade över landskapet. Därför måste vi samverka.
På den första workshoppen fick deltagarna identifiera utmaningar och möjligheter och diskutera om fler aktörer behöver bjudas in för att lösa de frågor man står inför.
– Det var ett väldigt positivt möte med god stämning och bra blandning av olika aktörer. Folk var väldigt engagerade och kom med bra inspel. Vi är väldigt glada över detta, säger Juliana Dänhardt.
Ansvar och rådighet
På nästa möte, den 6 februari, är det dags att djupdyka i de olika utmaningarna, prioritera mellan dem och vaska fram vad som är kärnan i dem.
Anna-Karin Poussart, projektledare för Storkriket, ser stora vinster med samarbetet mellan det blivande biosfärområdet och Lunds universitet.
– Storkriket kandiderar till att bli ett internationellt erkänt Unesco-biosfärområde där nya innovativa idéer testas för att hitta lösningar på framtidens utmaningar. Policylabb Storkriket är ett typexempel på en sådan innovativ idé. Problemen kring att anpassa landskapet till ett förändrat klimat berör många aktörer och då är samarbete nödvändigt, säger hon.
Hon betonar särskilt vikten av att undersöka ansvar och rådighet kring hantering av klimatutmaningar ur ett landskapsperspektiv.
Tiden en av utmaningarna
Samtidigt ser hon just samverkan som den största utmaningen med arbetet de har framför sig.
– Projektets kanske viktigaste uppgift är att få med sig olika aktörer, och att de förstår meningen och syftet med det, först då kan arbetet bli framgångsrikt. Allt förändringsarbete i samverkan tar dessutom mer tid än vad man tror. Den relativt korta tid vi har på oss kommer därför bli en av svårigheterna för att få resultat, säger hon.
I Policylabb Storkriket bidrar universitetet med teoretisk kunskap medan Storkriket med de tre kommunerna och föreningen Hållbar utveckling Skåne bidrar med praktisk kunskap.
– De arbetssätt som utvecklas kommer vi sedan att skala upp och generalisera så att de kan användas också inom andra områden och av andra organisationer, som står inför delvis liknande klimatanpassningsutmaningar, säger Anna-Karin Poussart.
